Genetisk mångfald och äpplen från frön.

Har just satt ett gäng äpplen från frön (ca 20-30 stycken). Fröna är från träden här i trädgården. De har alltså blivit pollinerade av andra goda (nåja) äpplen. Äpplen i handeln är enligt ryktet ofta pollinerade av vildäpplen och därmed är risken större att få ett tråkigt äppelträd från dem.

Äppelträd i handeln är som bekant specifika sorter inympade på en handfull olika grundstammar. Det ger en ganska låg genetisk variation, speciellt för grundstammarna.

Det här tycker inte jag är helt hållbart så därför satte jag dessa frön. Med lite tur så blir några av dem goda äpplen. Den stora spridningen i resultat när man gör såhär gör väl att de flesta inte vill testa. Det tar ju dessutom kanske 10 år innan frukt. Men å andra sidan, testar man inte så har man ju noll chans på att få fram en ny äppelsort :)

Ännu intressantare blir det om man har en hel äppellund och väldigt mycket tålamod. Då har man ju även möjlighet att få fram genetisk stabilitet. Ett intressant exempel med hassel och kastanj finns i USA hos http://badgersett.com. Ta en titt på vad de gör, man får lätt knäppa idéer själv :)

För den som vill sätta äpplen själv, glöm inte bort att äppelfrön behöver ligga kallt en stund för att gro. Jag ska dunka in mina krukor i jordkällaren i några månader, sen ska de få stå ljust och varmt tills de gror för att till sist planteras ut när jag har små plantor.

Få bukt med kålätande larver

Oj, nedan följer ett (halvt) inlägg som tydligen fastnade som draft. Tyvär blev det inte som planerat på grund sv bristande ork. Men men, nästa år? :)

 ------

Vi har lite kryddor och örter i ena hörnet av trädgården. Dessa luktstarka växter ska som jag har förstått det förvilla diverse skadeinsekter. Så, varför har vi då kryddorna vid sidan av? :) 

Nästa år kommer alla odlingsbäddar att integreras på något sätt med ört och kryddodling.  

Knäppa idéer från Australien. Spannmål i gräsmattan!

Jag läste en bok, Grass, Soil, Hope. Där stod det om en Australienare som fick den knäppa idén att odla spannmål i betesmarken. Knäppast av allt är att det fungerade :)

Där vilar gräset under vintern men temperaturen är lagom för spannmål. Det gör att grödorna inte konkurrerar med varandra och man får ut en vinterskörd och en sommarskörd i form av bete/hö. 

Här i Sverige kan vi ju inte odla på vintern men däremot har jag noterat att gräset inte gör mycket från sensommaren och frammåt ungefär. Det sammanfaller ju rätt väl med när man höstsår råg å så :D

Tanken är alltså att sent i augusti eller så, klippa en testplätt av gräsmattan riktigt kort. Detta så gräset blir lite extra less på tillvaron. Sen tänkte jag skära en skåra att pilla ned mitt utsäde i och hoppas på det bästa. Förhoppningsvis så kommer grödan upp tillräckligt för att ha ett övertag när våren sen kommer.

Men detta blir tyvär först hösten 2015 :( Men det är ju rätt snart :) 

Ja, motivet? Att inte ploga! Regelbunden plogning dödar jorden. Ja, och så vill jag veta om det går :)

OJ här var det dött :)

Eller inte jag skriver ju :)

Nu är iaf förutsättningarna bättre för lite fler inlägg igen. Börjar med en summering av det förlorade blogåret. Förra året, 2013 så fungerade landet ok (kommer väl någon bild till vad det lider men det är inget speciellt så att titta på). I år hade vi lite för mycket annat på g så dels la vi mindre tid i landet, vi planterade ut senare och vi körde _inte_ på täckodling i år. Det var dumt :) Mycket torkade bort eller hindrades betydligt. Fast det var kanske lite torrare också. Svårt att säga utan att faktiskt mäta.

Så, lärdom 2014. Täck jorden med något! :)

Lärdom nummer två från landet är: Mangolden lever ju fortfarande! Synd att vi inte gillar mangold då. Men iaf, färsk höstsallad :-)

Annars har vi planterat träd och buskar. Ska leta rätt på lite bilder men det blev 1 äppelträd, 2 päron, 1 körsbär, 6 vinbär, 2 rosenkvitten, 3 krusbär, 1 svartaronia, 1 bocktörne (goji), 2 silverbuskar (elaeagnus commutata) och 3 häck-karagar (hängkaragar, men det är samma). Dom två sista är kvävebindare.

Vi skaffade även höns och har därför byggt ett hönshus. Tyvär är hönsnät inte rävsäkert (doh!) så nu är vi hönslösa igen. Men hönsgården är förstärkt och det blir nya höns i vår :) Frågan är dock om man inte borde skaffa en hund så de kan gå fritt. Eller så får man gå å bajsa på stigarna så som räven gör...

Ja, och bina våra gav 230 kilo honung ungefär. Förra året fick vi 12,4 tror jag. Filar därför på ett mjödrecept. Ren honung gav ett totalt menlöst men drickbart mjöd. Rönnbär och äppelskruttar verkar bättre men har inte smakat slutprodukten än.

Så så vare med det. Nästa gång blir det kanske lite om galna planer för mer storskalig odling :D

Vitklöver i odlingsbädden?

Klöver binder ju kväve så varför inte? Tanken är att slänga ut det bland bönorna nu i år. Förhoppningsvis så hinner vitklövern då etablera sig tillräckligt för att klara vintern. Året efter kommer pumpa och squash in. De växer rätt kraftigt och borde inte ha några problem att hävda sig mot klövern. Dessutom gillar de näringsrik jord. Året efter det kommer kålen in som kräver en hel del gödsel för att ge ordentlig avkastning. Den drar vi upp och sätter ner som plantor i landet. Så även de borde kunna hävda sig mot trycket från klövern. Sen kommer lök som även den borde klara sig. Därefter måste jag bli lite mer kreativ då diverse sallat och rödbetor ska ner i backen. Här får det nog bli någon halm eller dylikt året innan (kanske när löken skördas?) som försvagar klövern rejält. Året efter är det potatis och då får klövern gärna fortsätta vara svag så vi inte bara får en massa blast. Sen efter det är vi tillbaka till bönorna och cirkeln är sluten.

Det har just börjat regna och ska hålla i sig större delen av dagen så perfekt läge att slänga ut lite frön :) 

Regntunnor igen

I lördags drog ett åskväder förbi med tillhörande hagel och våra två regntunnor fylldes upp. Idag mätte jag upp volymen på dem och de är på ca 160 samt 80 liter. Den stora är alltså midjehög och den andra ungefär halva höjden. En liten regntunna är såklart bättre än ingen regntunna. Men en jättestor är bäst :-) Vi har uppenbarligen små regntunnor som blir fyllda av ett sommaråskväder :(

Behöver man så mycket vatten då? Ja jo, fördelen med regnvatten är att det inte är lika kallt som vattnet från brunnen, vilket är bra när man försöker odla exempelbis paprika i växthuset (paprika/chili är tydligen kanska kinkiga med för kallt vatten/kall jord). Det är också snabbare om man har några stora vattenkannor. I varje fall för oss som har trädgårdsslangen inkopplad borta vid pumphuset. Sen beror det förstås på hur många krukor och kvadratmeter växthus man har att vattna. Men en lätt huvudräkning säger att våra två tunnor räcker till att vattna växthuset lite drygt 10 gånger. När det är riktigt varmt kan man behöva vattna både morgon och kväll. Det tar slut rätt fort med andra ord.

Gör saker i rätt ordning!

Visdom från Irland. När man anlägger en trädgård ska man börja med perennerna! 

Varför? Jo, för att när man väl börjar odla sallad å annat bös så har man fullt upp med det. Att gräva ner några träd blir helt plötsligt svårt att få plats med i schemat för grönsakerna tar så mycket tid. Eller tar tid å tar tid. Det tar så mycket tid man vill att det sak ta men oftast så vill man ju ha en fin skörd å pysslar kanske lite mer än nödvändigt :) Hur som så börja med träd och buskar! 

Vi (jag och sambon) har pratat om att sno ihop en "skogsträdgård"  i över ett år nu utan att ha kommit någon vart egentligen… (egentligen borde engelskans food forest / forest garden översättas till fruktträdgård då det egentligen bara är frukt och bär man får ut av dem här i Sverige.)

Torrt.

Jag skrev tidigare att vi vattnade landet första gången den 8 Juli. Sen dess har vi vattnat rätt ofta, senaste veckan varje dag.  Det märks rätt tydligt att vissa delar av landet är torrare än andra. Detta tyder på potential för förbättring :-) Dessutom, varför ska man behöva vattna grönsakslandet när resten av naturen klarar sig bra utan bevattning?

En sak som nämns överallt när man söker på permakultur är "swells". Alltså diken som ligger på höjdkonturerna följt av en liten kulle längs med diket på dikets "dalsida". Tanken är att man odlar/sätter träd etc på själva kullen som genom diket får tillgång till mer vatten än annars. Vårt land är byggt efter den omvända principen – dika ur så regnvattnet rinner bort och vattna med vattenslangen. Urdikningen är förståelig då förmodligen skulle bli för mycket vatten i just vårt land under en regnig period (märktes av förra året tex att delar av landet var väldigt blött).  Men med diken på höjdkonturer får vattnet någonstans att ta vägen samtidigt som vi behåller det i systemet.

I höst blir det därför dags att ta fram spaden och gräva. Hela nya delen av landet ska göras om med diken på höjdkonturer som sammanlänkas via "översvämningskanaler" eller vad man ska kalla det. Mellan diken hamnar alltså odlingsbäddarna. Den gamla delen lämnas som den är. Den är dels lite för fin för att göras om med rimlig ansträngning och dels får den fungera som referens.

 

En helt annan grej som man inte bör glömma är att samla regnvatten från taken. Det görs ju lätt med en regntunna under varje stuprör. En liten detalj att tänka på är att om det regnar 10mm på ett tak om 15 kvadrat (friggebod) så får man 150 liter vatten. Enligt prognosen så ska det regna ca 15mm på både måndag och tisdag här hos oss. Alltså 450 liter vatten på den tänkta friggeboden. Små regntunnor blir med andra ord snabbt fulla. Vettig dimensionering ligger med andra ord på kanske 50 liter per kvadratmeter tak eller så. Alltså 50mm nederbörd, vilket är ungefär vad man kan förvänta sig trilla ner under juni månad enligt SMHI.

Uppdatering början av Juni.

Det växer och det börjar bli redo för skörd på sina håll. Squash, tidig potatis, pak choi (i växthuset) samt sallad.

Saker som kanske är noterbart: Första gången vi vattnade landet var kvällen efter foton nedan togs, den 8de Juli om jag minns rätt. 

Kålen blir uppäten i år igen så nu har vi täckt den med fiberduk. Borde gjorts tidigare. 

Sen följer lite bilder nedan på hur det går i övriga delar av landet :)

Uppäten kål :(

Fiberduk

Första squashen :)

Potatis agerar ogräs bland bönorna. Tyvär ville intr proto-bönorna komma upp riktigt. De skulle kommit upp till höger i bilden.

Gurkört (blåa blommor )och ringblom (gula). Lockar till sig nyttoinsekter.

Levande staketet smälter in fint mot det gröna. Vitklöver på marken som såddes från frö. Vi har vattnat här lite till och från. Pilen kräver definitivt vatten de första veckorna.

Bovete. Såddes genom att slänga ut frön på höt som sedan ruskades om lite med en kratta och sedan vattnades. Sen skötte de sig själva. Bovete är bra för bin. Men så här liten yta gör varken till eller från egentligen så det är mest för skojs skull vi satte dessa.

Pak choi i växthuset. Går riktigt bra sånär som på att något käkar på dem. Här ser de bra ut men någon vecka senare började en massa hål i bladen dyka upp.

Majs. Ingen aning om hur bra det går för dem egentligen.

Vi hade lite sättpotatis över som jag testade att sätta rakt ner i lerjorden. Just här har vi ingen matjordslager riktigt då det skrapades av för att läggas på vår jordkällare.

Samma potatissorter men planterade i de nya bäddarna. Säkert dubbla höjden på dessa.

Grödor som jordförbättrare?

Förra året märkte vi att potatisen luckrade upp jorden väldigt bra. Jag har dessutom sett lite filmer på youtube med bönder i USA som praktiserar plogfritt jordbruk. De använder eftergrödor anpassade efter vad jorden behöver för att leverera en bra skörd nästa år. Så, tanken var att testa det på en plätt lerjord. Tanken är enkel, kombinera växter med pålrötter som lukrar upp jorden med kvävefixerande växter samt några arter som ger mycket biomassa som ökar jordens kolinnehåll. Ytterligare ett kriterie är att grödorna inte ska överleva vintern alternativt vara svaga nog på våren för att inte konkurrera ut det man väljer att odla där.

För uppluckring körde jag på diverse kolväxter (svartrot, kolrot, majrova), som kvävebindare vitklöver och lupiner samt solroser och majs för biomassa. Någon enstaka squash kom med också.

 

Frömix

Planetring skedde genom att sprida ut på plätten och sen täcka lätt med jord.  Tanken var minimalt med jobb och överflöd av frön istället.

 "Plantering". Höet här är bara resterna från när vi täckte odlinsbäddarna. Inget som ska påverka alltså.

Resultat – 28 juni. Notera att det ogräset växt sämre överallt annars. Vad i helvete? :D Japp, man skymtar potatis till vänster. Jordförbättringsexperiment nummer 2 :)

Resultatet blev tyvärr helt annorlunda än jag tänkt mig. Av någon anledning så tog ogräset rejält med fart. Jag vattnade kanske 2-3 gånger totalt och det måste väl varit det som gjorde skillnaden. Nu ska jag klippa ner allt som inte ser ut som något jag planterat så får vi se om det finns någon klöver eller solros därunder som fortfarande är vid liv. Biomassa blev det ju i varje fall och även tistlar är kolrötter. Det som ser ut lite som morotsblast längst ner till höger i rutan hade även den en rejäl rot. Så egentligen var det väl lyckat ur ett jordförbättringsperspektiv. Tyvär så blir det svårt att plantera där utan radikala ingrepp då jag inte tror någon matgröda kan stå emot trycket från det som växer där nu.

Halm som ogräsbekämpning?

En ide för att slippa plocka ogräs är att täcka odlingen med halm så att ogräset aldrig orkar ta sig upp. Låter ju smidigt och vi råkade ha tillgång till gammalt hö (hö är normalt dumt då det innehåller gräsfrön) så vi bestämde oss för att testa. 

Eftersom jag ligger rejält efter med att skriva ihop dessa texter så kan jag reda nu avslöja att det har varit blandade resultat. Starka frön så som bönor, squash, sättlök, bovete och potatis har gått bra att direktså. Vissa sorters ogräs orkar igenom som tistlar och maskrosor men annars har det varit relativt ogräsfritt. Diverse olika sorter sallat samt rödbetor har däremot inte fungerat alls när de direktsåtts.

En stor fördel med att täcka marken såhär är att jorden behåller fukten mycket bättre. En mindre nackdel är att temperaturen hos marken inte stiger lika snabbt under våren. 

 

Hö som täcker den utökade delen av landet.  Strax därefter fick även resten av landet hö över sig.

Ungefär 5 cm tjockt lager har vi försökt lägga ut. I just den här bädden odlade bovete med gott resultat.

Anläggning av levande staket och pilodling

Hippiejävlar… ^_^ 

Staketet är byggt av pil (kanelpil). De sticks ner ca 30 (20?) cm ner i marken. Första veckan kräver en del vattnande annars sköter sig det hela sig självt. För att staketet ska hålla formen är det ihopknytet med uppklippt cykelslang. Använder man ett ickeelastiskt material får man knyta om regelbundet. Vi har även lagt lite svart plast (sopsäckar) runt pilen för att hålla nere ogräs. Är kanske inte helt nödvändigt.

Blivande fikaplats i trädgården.

Täckplast

Eftersom vi hade varit och hämtat pil passade vi på att anlägga en pilodling också för korgflätning. Jävla hippies som sagt. Eller om det är hemslöjd. Skit samma, här är bilderna. För en odling krävs bara korta pinnar som sticks ner nästan hela sin längd i jorden. Till sin hjälp kan man använda ett armeringsjärn eller dylikt. Vi la byggplast i botten som vi sedan täckte med sand för att slippa att gräset tog över innan pilen hunnit etablera sig..

Pilstumpar till pilodlingen. Till vänster, uppklippt cykelslang till staketet.

Själva pilodlingen. Varje rad (höger-vänster) är en egen sort.

Utökning av landet

Klassisk permakulturmetod. Åk till valfri affär som har mycket kartong, fixa lite gödsel (hästgödsel i det här fallet. OBS, hästarna får inte ha käkat maskmedel!) + lite billig jord.

Notera att hästskiten ska få brinna innan den kan läggas ut såhär. Varför vet jag inte men folk säger så :) Notera också att det här är en supersimpel variant av metoden. Det går att krångla till det hela mer med flera lager (sök på sheet mulching). Här handlar det mest om att hålla ogräset i schack. Mer kartong vore nog inte helt fel egentligen… 

 

Utläggning av kartong

Massor med hästskit. Luktar cirkus :)

Till slut jorden inblandad i gödslet.

Permakultur i Uppland

Välkommen!

Det här är första inlägget i blogg som ämnar att dokumentera våra första staplande stegen mot en fungerande permakultur i Uppland. Eller annorlunda uttryckt, en blogg som dokumenterar enkla experiment för att minimera arbetsinsatsen i trädgårdslandet, hålla hög avkastning, samt att allt sker på ett ekologiskt och hållbart vis. 

Permakultur är i grunden ett gäng principer, snarare än färdiga recept. Om dessa principer finns det en hel del information att hitta. Lika så om vissa grundläggande metoder så som hur utnyttjar regnvattnet maximalt genom dammar och grunda diken, hur man anlägger en kompost.  

Vad det inte finns så mycket av däremot är konkreta råd. Speciellt inte för oss med korta somrar. Det är på sätt och vis ganska naturligt då varje plats kräver sina egna lösningar. Men det gör det samtidigt väldigt svårt för nybörjare då man måste ta reda på så mycket själv. Därför är den här bloggen ett försök till att visa upp just specifika lösningar som andra förhoppningsvis kan ha användning av i framtiden. Det här blir tredje året som vi odlar i vår trädgård med kanske första som vi verkligen försöker applicera permakulturprinciper mer genomgående i odlingen.

Planen är att fotografera varje större händelse i trädgården och skriva några ord om varför vi gjort så som vi gjort och hur saker och ting har fungerat. 

Eftersom jag ligger långt efter med bloggandet kan jag redan nu säga att vissa saker har misslyckats kapitalt medans andra har gått strålande. Men mer om det i kommande inlägg!