Man blir så trött. Jag blir så trött i varje fall.
Men lite kan man faktiskt skylla problematiken på systemen. Det är lite dumt att de flesta system för kommunikation går via en central server. Bättre vore om fler protokoll var peer to peer samt krypterade. Det borde helt enkelt vara tydligare när man gör cyberrymdens motsvarighet till att skicka brev, skicka vykort eller mötas på ett fik.
Epost ser nog de flesta som något privat. Tyvär så är det ungefär lika privat som att skicka vykort. Här tror jag att vi måste tänka om på sikt. Steg ett är att kryptera rubbet. Enbart mottagarens adress behöver vara öppen, även om det kanske är praktiskt om även avsändarens adress finns tillgänglig. Epost blir då semi-privat då det fortfarande går via mail-servers och de är lätta att avlyssna för att samla in metadata (alltså vem pratar med vem).
Nästa steg är peer-to-peer. Att skippa servern och prata direkt gör det mycket svårare att samla in metadata. Dels så måste man hålla koll på vem som är vem vilket inte är så lätt alla gånger (byt dator och du har bytt IP, medans epostadressen är densamma oavsett dator) och dels så finns det inget naturligt ställe att avlyssna som begränsar datamängden så som i fallet med mail-servrar. Vanligt prat drunknar snabbt i informationsströmmen från exempelvis bit-torrent. Svagheten ligger kring hur man får kontakt med sina bekanta eftersom ens IP-nummer ändras. Lättast är om alla hänger på samma server för den initiala kontakten. Det betyder att man måste ansluta till just den servern via någon anonymeringstjänst, exempelvis TOR. Låter kanske krångligt men ska inte behöva vara det för en användare.
Men egentligen ska det ju inte behövas! Fast man får en bonus. Är man säker (säkrare) från statens klåfingrar så är man säker (säkrare) från illvilliga människor som vill sno ens data.
Är ju nästan så att man blir lite inspirerad till att koda ihop något :D